R.I.P

Richard, du var en sån där person som man bara inte kunde ogilla, visst ibland ogilla man dom sakerna du gjorde men själva du i person var helt underbart snäll. Du tänkte alltid på alla andra och satt alla andra i första hand, och sen om du fick tid över så brydde du dig om dig själv. Jag kan fortfarande inte fatta vad som hänt, och det kommer nog tag ett tag innan jag göra det. Visst jag har absolut inte kännt dig länge det finns ju folk som kände dig längre än vad jag gjort, men vi kom endå så nära varnadra på något sätt. Vi började känna varandra strax innan sommarlovet skulle börja och det var genom Johan. Sen nästan hela sommarlovet umgicks vi, du jag och Johan sen var det andra med ibland men det var ju vi tre som höll ihop. Det fanns dagar som var riktigt tråkiga som vi absolut inte hade någonting att göra, och sen fanns det dagar vi hade fullt och och jätte kul, men även fast vi hade tråkigt så var vi tillsammans iallfall vi tre och försökte hitta på någonting att göra. tex när vi var och tälta i gruvan, det där jävla tältet som tog en sån jävla tid att sätta upp, och jag blev jätte arg för det inte gick nå bra, då kom du med roliga kommentarer som ''äh vafan jag tycker det är klart nu'' fast vi bara lagt ut botten (det man sover på) sen när Johan och Sandra åkte in till stan så var vi kvar och sola och bada och bara låg och prata om allt, och du lyssna på mig och jag lyssna på dig, och jag tog verkligen in det du sa, du peppa mig och fick allt posetivt. Du prata nästan alltid med mig när det hade hänt nått eller när du bara ville prata ut och få ut massa känslor. Jag kommer alltid minnas dig Richard, och det gör ont när jag tänker på dig. jag hoppas du har det bra där uppe nu! R.I.P Jag saknar dig!





Kommentarer
Postat av: Anonym

hur dog stackarn :(

2009-10-09 @ 18:48:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0